Hej Staffan, 

Det var längesen vi hördes av, men jag kom under min kaffepaus att tänka på när vi var barn. 
Minns du hur vi lekte länge och väl med djuren vi gjorde av kottar och kvistar? Hur vi gav dom namn och familjer och allt? Vilken fantasi vi hade då. 
För att inte tala om sälgpiporna vi gjorde på vårkanten, kapade en bit av en gren och skalade barken och allt det. Jag minns att nån i byn lyckades blåsa olika melodier med flera olika pipor han gjort. 
Sen alla de gånger vi lekte herre på täppan. Det var roligt men jobbigt, speciellt när vi var uppe i en av det högre jordhögarna. Man skulle ju ta sig upp igen efter att ha puttats ner. Alldeles slut blev man efter ett tag. 
Tänk om man fick vara barn igen och leka alla dessa lekar igen, vilken lycka. Nu är det ju annat som upptar ens vardag. 
Annars då? Lever Gudrun än? Hon hade ju besvär med andningen sist vi hördes. 
 
Ha det bra 
Karl