Jag säger då det, om jag hade haft en krona för varje gång nån tittat på mig lite för länge, sådär obekvämt, så hade jag haft... ja hur mycket då? 

Den femte maj 1977 var det en i min klass efter att jag ställt en fråga. 
Den elfte maj 1977 var det en man vid bordet bredvid på ett kafé. 
Den nittonde augusti 1979 var det ett litet barn på badhuset. 
Den trettionde april 1980 var det en i en bil vid ett rödljus när jag väntade på att få gå över. 
Den första oktober 1980 var det en äldre dam jag mötte längs en trottoar i stan. 
Den elfte december 1980 var det en när jag skulle betala julklappar på en affär. 
Den nionde mars 1981 var det en klubbmedlem på tennisklubben. 
Den artonde oktober 1982 var det en man i en hiss jag åkte med. 
Den tjugofjärde juli 1983 var det en kvinna på en badstrand, som sedermera blev min fru. 
Den tjugoförsta februari 1984 var det en bakom disken på en kemtvätt, inte den jag pratade med. 
Den andra juli 1985 var det en en kvinna på en Kent-konsert några stolar bort. Jag hade sittplats. 
Den nittonde november 1985 var det en bebis när jag köade på Konsum. 
Den åttonde januari 1986 var det en på andra sidan gatan vid ett övergångsställ. 
Den tjugosjätte augusti 1986 var det en i permobil när jag satt på en parkbänk och åt glass. 
Den tjugonde mars 1987 var det en tiggare på stan efter jag givit pengar. Kanske borde jag lagt mer? 
Den sextonde december 1989 var det en komiker på Edinburgh Fringe Festival, det var nån grej han gjorde. 
Den tredje mars 1990 var det en karl i påstigningskön till ett tåg i Hässleholm. 
Den sjunde maj 1990 var det en skäggig man jag mötte längs gatan. 
Den första december 1991 var det en arbetskamrat efter att jag sagt nåt hon uppenbarligen inte gillade. 
Den elfte maj 1994 var det samma skäggiga man, fast i en affär. 
Den tettonde februari 1995 var det ett barn vars handske jag plockade upp och gav honom. 
Den tjugoandra september 1996 var det en hund i en park. 
Den tjugotredje september 1996 var det samma hund i samma park. 
Den trettioförsta april 1998 var det en kvinna på banken. 
Den andra juni 1998 var det den där skäggiga mannen igen längs en gata, men nu hade han färgat skägget. 
Den sjuttonde juli 1999 var det en kvinna på ett museum. 
Den fjärde mars 2001 var det en man vid fönstret på Burger King. 
 
Det tror jag var allt. Räknar vi ihop det så blir det tjugosju kronor, vilket inte var så mycket.