Nånstans norr om en bergsby i Colombia, inte att förväxla med universitetet Columbia, eller tv-detektiven Columbo, bor en äldre man vid namn Alonso Cotilla. Alonso har sedan barnsben odlat kakao, precis som hans far Miguel Cotilla och hans farfar Nico Cotilla. Nico Cotilla köpte marken av en adelsman vid namn Eduardo Muñoz från Bogotá för 33 pesetas under en markmarknadsrea år 1911. Då Muñoz vid den tiden var lågt ansedd av både sina jämlikar och folket i allmänhet ville han på något sätt öka sitt anseende. Eftersom Muñoz varken odlade marken eller använde den som betesmark var den igenväxt och inte till mycket nytta. När det en dag i Augusti 1911 var rea på mark i hela Colombia, hoppades Muñoz att genom att sälja en del av sina ägor öka sitt tidigare nämnda låga anseende genom att till ett vrakpris sälja marken till en fattig bonde så att denne - efter mycket svett och möda - skulle kunna göra marken användbar. Till vad kunde Muñoz inte engagera sig i - han var varken en praktisk, ekonomisk, eller fantasifullt lagd man. På grund av ett flertal sociala snedsteg han gjort på diverse tillställningar för Colombias överklass, däribland närmat sig gifta kvinnor med drucken lysta i blicken, hade han sjunkit markant i ögonen på adeln i stort. Detta skulle, ifall inget gjordes åt saken, leda till att han kunde förlora sin status och i värsta fall skickas på landsflykt. Muñoz hade dock flera hektar mark som inte användes, utan var vildvuxen skog eller slättmark. När det en dag i Augusti 1911 var rea på mark i hela Colombia, hoppades Muñoz att genom att sälja en del av sina ägor öka sitt tidigare nämnda låga anseende genom att till ett vrakpris sälja marken till en fattig bonde så att denne - efter mycket svett och möda - skulle kunna göra marken användbar. Till vad kunde Muñoz inte engagera sig i - han var varken en praktisk, ekonomisk, eller fantasifullt lagd man. På grund av ett flertal sociala snedsteg han gjort på diverse tillställningar för Colombias överklass, däribland närmat sig gifta kvinnor med drucken lysta i blicken, hade han sjunkit markant i ögonen på adeln i stort. Detta skulle, ifall inget gjordes åt saken, leda till att han kunde förlora sin status och i värsta fall skickas på landsflykt. Muñoz hade dock flera hektar mark som inte användes, utan var vildvuxen skog eller slättmark. När det en dag i Augusti 1911 var rea på mark i hela Colombia, hoppades Muñoz att genom att sälja en del av sina ägor öka sitt tidigare nämnda låga anseende genom att till ett vrakpris sälja marken till en fattig bonde så att denne - efter mycket svett och möda - skulle kunna göra marken användbar. Till vad kunde Muñoz inte engagera sig i - han var varken en praktisk, ekonomisk, eller fantasifullt lagd man. På grund av ett flertal sociala snedsteg han gjort på diverse tillställningar för Colombias överklass, däribland närmat sig gifta kvinnor med drucken lysta i blicken, hade han sjunkit markant i ögonen på adeln i stort. Detta skulle, ifall inget gjordes åt saken, leda till att han kunde förlora sin status och i värsta fall skickas på landsflykt. Muñoz hade dock flera hektar mark som inte användes, utan var vildvuxen skog eller slättmark. När det en dag i Augusti 1911 var rea på mark i hela Colombia, hoppades Muñoz att genom att sälja en del av sina ägor öka sitt tidigare nämnda låga anseende genom att till ett vrakpris sälja marken till en fattig bonde så att denne - efter mycket svett och möda - skulle kunna göra marken användbar. Till vad kunde Muñoz inte engagera sig i - han var varken en praktisk, ekonomisk, eller fantasifullt lagd man. På grund av ett flertal sociala snedsteg han gjort på diverse tillställningar för Colombias överklass, däribland närmat sig gifta kvinnor med drucken lysta i blicken, hade han sjunkit markant i ögonen på adeln i stort. Detta skulle, ifall inget gjordes åt saken, leda till att han kunde förlora sin status och i värsta fall skickas på landsflykt. Muñoz hade dock flera hektar mark som inte användes, utan var vildvuxen skog eller slättmark. När det en dag i Augusti 1911 var rea på mark i hela Colombia, hoppades Muñoz att genom att sälja en del av sina ägor öka sitt tidigare nämnda låga anseende genom att till ett vrakpris sälja marken till en fattig bonde så att denne - efter mycket svett och möda - skulle kunna göra marken användbar. Till vad kunde Muñoz inte engagera sig i - han var varken en praktisk, ekonomisk, eller fantasifullt lagd man. På grund av ett flertal sociala snedsteg han gjort på diverse tillställningar för Colombias överklass, däribland närmat sig gifta kvinnor med drucken lysta i blicken, hade han sjunkit markant i ögonen på adeln i stort. Detta skulle, ifall inget gjordes åt saken, leda till att han kunde förlora sin status och i värsta fall skickas på landsflykt. Muñoz hade dock flera hektar mark som inte