Det här är berättelsen om en kvinna. Hon heter Magdalene Åkerberg, men kallas Magda. Hon är 37 år gammal, har kort blonderat hår och är iklädd omönstrad turkos pyjamas. Trots att klockan är långt över tio ligger hon fortfarande i sin säng eftersom det är helg och hon har sovit extra länge efter en blöt kväll. 
Sängen hon ligger i har en vanlig resårmadrass och ben av ek, beige sängöverdrag och ljust röda hibiscusmönstrade sängkläder som borde ha bytts för ett bra tag sedan. Anledningen till varför hon inte bytt sängkläder på länge är att det är lite omständigt, eftersom bara ena långsidan är åtkomlig då den står i en alkov i vardagsrummet. 
Hennes vardagsrum är tapetserad med ett abstrakt mönster med diskreta cirklar och ovaler i en blank blekgul kulör mot en matt bakgrund i samma färg. Golvet är av linoleum, men mönstrat för att föreställa ekparkett, och har sett många fötter trampa, många möbler hasas runt och många drycker spillda under årens lopp. Rummet, som är större delen av en etta, är inte jättestort, men rymmer ändå en tresitsig soffa, ett mindre soffbord och ett vägghängt utfällbart tvåpersoners barbord med matchande stolar där måltider äts - köket rymmer inte mer än det nödvändiga och ingen skulle drömma om att klämma in ett bord där. På väggarna hänger tavlor, billiga sådana köpta på Mio, Ikea och liknande. Ingen tv finns i rummet, då all media konsumeras via laptopen, som för tillfället ligger fullt utfälld i soffan. Batteriet tog slut under natten på grund av att någon i sällskapet omedvetet råkade slinta och drog ur laddkabeln ur vägguttaget, annars hade vi kunnat höra förfestmusik från en spellista som satts ihop under gårdagkvällen. I övrigt syns inga tydliga spår av förfest, då större delen av den försiggick ute på balkongen. Den är inte stor, men man kan packa in en handfull människor där, utöver ett litet runt bord, på vilket det står vin- och ölflaskor och en uppochnervänd kruka för cigarettaska. Ingen i sällskapet ägnade en tanke åt att balkongen skulle kunna ha en rekommenderad maxlast för att förhindra att den rasar från den fjärde och översta våningen. 
Huset som lägenheten finns i är ett teglat sjuttiotalshus av tidstypisk småtråkig design, men där tegelväggens bruna fasad bryts av av balkongernas olikfärgade räcken. Varje våning har en egen färg - röd, blå, grön och orange. Taket är sadlat och takpannebeklätt, under vilket nog mycket utrymme finns för hyrbara extra förråd, utöver de till lägenheterna hörande förråden som finns i källaren. Husets ytterdörr, balkongdörrar och fönster planeras att bli bytta inom två år, eftersom de börjar sjunga på sista versen. Det kommer att kosta föreningen en hel del, eftersom den består av tre likadana hus längs gatan och alla är i samma skick. 
Gatan är en mestadels lugn gata i utkanten av centrum. Nog långt för att vara bekvämt nära till affärer och uteställen, men inte så nära att ljudet från dessa stör nämnvärt. Om själva gatan är inte mycket att säga, annat än att det är en helt vanligt asfalterad stadsgata med trottoarer avgränsade från vägen med kantsten i granit med nittiogradiga kanter, i perfekt höjd för att skrapa fälgen på bilar som kommer lite för nära. Längs gatan, på vilken fullbelagda fickparkeringsplatser finns, ligger enbart bostadshus på mellan två och fyra våningar, bortsett från nere vid fyrvägskorsningen där den lokala närbutiken ligger. Den är inte stor men rymmer det nödvändigaste, som toalettpapper, mjölk, godis och skvallertidningar. Ska man storhandla tar man sig lämpligast medelst bil eller buss till det måttligt närliggande handelsområdet strax norr om staden. 
Staden ligger i en dalgång, längs mynningen av ett vattendrag ut i en sjö. Sjön, såväl som staden, är lagom stora och det finns drygt 110 000 personer i det sistnämnda och 100 båtar i den förstnämnda. Sjön har nämligen en småbåtshamn några få kilometer utanför staden, i vilken en park finns i anslutning till vattendraget. Där brukar sista veckan i juli varje somamr en stadsfestival hållas, där såväl någon av de för dagen mest populära artisterna dit hippa ungdomar lockas som en avdankad artist som drar publik av rena nostalgiskäl kan ses spela till sent in på natten. Är man en medelstor svensk stad med självkänsla kan man inte vara sämre än att anordna festival för att få lite extra uppmärksamhet i åtminstone ett par av landets största blaskor. 
Landet är rätt avlångt, utsträckt i huvudsak i nord-sydligt riktning om än inte helt. Här ryms stora slätter i söder, berg i väster som gränsar mot ett grannland och ett hav längs med den långa östliga landsgränsen. En inte oansenligt del av landet täcks av skog, vilken i viss mån används till skogsbruk för eldning, virke eller energiutvinning. Över hela landet finns dock både stora och små jordbruksytor där raps, kor, vete och jordgubbar delar på den tillgängliga marken. Sällan på samma marker. Sommaren i landet sägs vara kort och regnig, åtminstone påstås detta i en populär låt som brukar spelas under densamma. Detta hindrar dock inte solen från att faktiskt belysa landet till och från under hela året. Vinter blir det också i landet, om än en riktig vinter med snö och skidåkning nuförtiden mest sker i den norra landsdelen norr om dalälven. Orsaken till detta är att landets nordligaste del sträcker sig så långt upp på planeten att norra polcirkeln hamnar innanför landets gränser, vilket innebär att den kalla arktisluften på vinterhalvåret lätt sprider sig dit. 
Planeten är den tredje inifrån räknat från den lokala stjärnan, sol kallad, vilken inte utmärker sig särdeles i varken storlek eller placering i den lokala galaxen. Denna sol är en del av ett solsystem med åtta planeter - tidigare nio, innan den yttersta fick se sig degraderad till en dvärgplanet då flera andra planeter liknande den yttersta upptäckts och ifall även dessa skulle få statusen "planet" skulle det bli ett alldeles för invecklat solsystem, så därav degradering och minus ett i numeräret (ingen viktig person protesterade) - varav de fyra inre är så kallade stenplaneter på grund av sin sammansättning av olika mineraler vilka gör dessa till planeter med väl definierad yta, och de fyra yttre är gasplaneter, eller gasjättar, vilka - vilket namnet avslöjar - är synnerligen stora planeter som mest består av gas. Utöver detta finns mindre objekt, allt ifrån asteroider och meteorer till dvärgplaneter. Självklart finns även gas och stoft lite varstans i solsystemet, men om detta finns inget intressant att nämna, så av den anledningen tar vi en paus här och tar en bensträckare. Kaffe och kakor finns ute i korridoren.