Kära Livsmedelsverket, 
 
Ni är ju den myndighet i Sverige som har hand om lagar kring mat och näring och dylikt, så när den tanke jag strax kommer till först dök upp i mitt huvud tyckte jag att ni var bäst lämpade som detta mails mottagare. Har jag helt hoppat i galen tunna önskar jag att detta vidarebefordras till passande myndighet, eller att jag åtminstone på ett eller annat sätt får svar på det här, och att mailet inte hamnar direkt i papperskorgen. 
 
Vad det hela gäller är då alltså hela arrangemanget omkring mat. Antingen ska man äta på restaurang eller köpa färdig mat och det blir ju rätt dyrt i längden, så det håller inte. 
Eller så får man dricka näringsdryck, vilket jag förstår kan påverka kroppen på oförutsedda sätt ifall man bara dricker det hela livet, så det håller inte heller. 
Eller så får man laga maten själv, vilket innebär att man ska handla ingredienserna - vilka man måste se till så de är odlade eller uppfödda på ett korrekt sätt etiskt och miljömässigt, ett helt företag i sig - och sen tillaga dessa enligt konstens alla regler så resultatet blir tjänligt som människoföda, för att inte tala om välsmakande, vilket jag finner fruktansvärt jobbigt, tråkigt och motbjudande, så det håller ju tyvärr inte heller. 
Visst, det finns folk som kan handla åt dig och sedan komma hem och laga din mat, men då är vi ju uppe i, och förbi, restaurangkostnader, så det behövs egentligen inte ens nämnas. 
 
Det enda kvarvarande alternativet är att ni, självklart efter en smärre utredning där ni tvivelsutan kommer att dra samma slutsatser som mig, genom den minister ni anser lämplig lägger in ett veto i regeringen mot kroppens behov av näring. Som parentes vill jag bara påpeka att jag inte vill förhindra folk att stoppa saker munnen, en öl och torkat renkött kan ju smaka ibland. Det är inte ätandet utan näringsbehovet jag vill åt. Helt absurt kanske ni tänker, men det finns flera fördelar med detta. För det första sparas en ohygglig tid på dygnet om ingen behöver laga mat. För det andra kan de som arbetar inom födoindustrin kan söka sig andra, mer givande jobb, för helt ärligt - finns det en enda människa i den sektorn som är lycklig på jobbet? För det tredje kommer folk i mindre utsträckning vara överviktiga, om alls, vilket vi vet både kostar ofantliga summor och tar en icke oansenlig andel av sjukvården i anspråk. Säkerligen finns långt fler goda anledningar till att genomföra detta, till exempel utsläpp i atmosfären, vilket jag vet att ni kommer att inse är den enda rätta vägen i slutändan. 
 
Med hövliga hälsningar 
Staffan Gangertz