Det här hände mig nån gång under 1938, vilket börjar vara längesen och mitt minne börjar svika mig, så jag tänkte försöka minnas hela historien så gott jag kan. Vid den tiden arbetade jag som arkeolog och hade flera framgångsrika utgrävningar under bältet. När den här historien tar sin början hade jag just fått veta att min far hade försvunnit under en resa i Italien, där han letade spår efter den heliga graal - också han var arkeolog och den historien hade alltid varit fascinerande för honom. 
Hur som helst fick jag skickat till mig min fars anteckningsbok som handlade om de efterforskningar han gjort gällande graalen och jag visste att han inte skulle ha skiljts från den såvida inte något allvarligt hänt. Jag tog med mig min vän Marcus och reste till Venedig för att börja leta i biblioteket där han senast sågs. Där mötte vi hans kollega Elsa, en vacker österrikisk dam, för dagen iklädd en mycket proper kostym med lång kjol. 
Efter ett tags tankearbete insåg jag att biblioteket en gång i tiden var en kyrka under vilken vi var tvungna att ta oss för att kunna fortsätta. Till slut lyckades vi bryta upp golvet och komma oss ner under själva biblioteket, jag och Elsa, ner till halvt vattenfyllda katakomber där en tempelriddares grav fanns. Jag tycks nämligen minnas att någonting i min fars anteckningsbok handlade om en tempelriddares sista viloplats under en kyrka. I graven hittade vi en inskription som överrensstämde med anteckningar i anteckningsboken. 
Katakomberna sattes i eld, jag minns inte hur, och vi fick fly genom gångarna och hamnade ut i Venedigs avloppssystem, varifrån vi lyckades fly. Därefter jagades vi i båt av sektmedlemmar eller liknande. Efter lite våldsamheter fick vi tag på en medlem och fick av honom veta att min far hölls fången i ett slott i Tyskland. 
Jag och Elsa reste dit men i samma veva som vi hittade min far visade det sig att Elsa inte hade försökt hjälpa mig, utan att hon var en del av sekten och de ville också tillfångata mig. Min far och jag blev lämnade, fastbundna vid varsin stol, i ett rum. Att jag återfunnit honom blev inte den lyckostund jag hade hoppats utan vi grälade ett tag, trots vår prekära situation, men vi lyckades till slut fly. En sidovagnsutrustad motorcykel fanns lägligt till, så vi stal den och tog oss till Berlin, dit Elsa tillsammans med sin chef hade rest med min fars anteckningsbok. Vi lyckades hitta Elsa och återta boken, varefter vi flydde till en flygplats och tog plats i en zeppelinare för att ta oss ifrån Tyskland. 
Tyvärr blev vi påkomna av nazister, men vi tog oss till zeppelinarens nödfarkost - ett litet flygplan. Under flykten styrde jag och min far hanterade planets kulspruta, vilket jag i efterhand kan påstå inte var ett lyckat drag, eftersom vi blev förföljda och min far på något sätt lyckades skjuta av planets stjärtfena och vi fick nödlanda. 
Vi hamnade till slut i Jordanien, där vi mötte Sallah, som jag och Marcus i biblioteket kommit överens om att Marcus skulle arrangera ett möte åt oss med. Han berättade att nazister hade tillfångatagit Marcus, som av mig tidigare fått ta hand om en karta från min fars anteckningsbok, vari instruktioner fanns gällande vägen till graalen. Min far, Sallah och jag lyckades ta oss till deras expedition och övermanna dem och befria Marcus. Vi reste vidare till Petra - staden urhuggen ur en bergssida - där resten av expeditionen fanns. Även de visste nu att detta var platsen där graalen skulle kunna återfinnas. 
Där blev det inte bättre än att vi tillfångatogs allihopa och eftersom flera av nazisterna redan dött i fällor utplacerade för att skydda graalen från inkräktare blev jag, som både fiende och insatt, utsedd att forcera fällorna. För att ge mig en verklig orsak att återbringa graalen och dess helande krafter sköts min far i magen. Efter att ha undvikit att bli halshuggen och spetsad och därefter fått kliva ut i vad som verkade tomma intet såg jag mig till slut ståendes i rummet där graalen fanns. Graalen och flera tiotal andra behållare. Elsa och hennes chef tog även de sig in i rummet, varpå chefen tog vad han trodde var rätt graal, fyllde den med vatten och drack. Tyvärr valde han fel och dog. Som mer insatt i de historiska texterna än honom valde jag den rätta och skyndade mig med Elsa tillbaka till min far, som drack ur graalen och fick sin skada helad. 
Trots att vi blivit varnade att inte avlägsna graalen från området tog Elsa den och försökte fly, vilket utlöste en jordbävning där både hon och graalen föll ner i en spricka. Hela grottan rasade och de enda som klarade sig ut var jag, min far, Sallah och Marcus. 
Ledsamt kan tyckas att graalen och dess viloplats de senaste årtusendena är oåtkomliga, men en ljusglimt är åtminstone att min far återfanns och jag fick denna fantastiska historia att berätta.