Sandkakan som erbjuds i restaurangbyggnaden på lekytan utanför Morgonsolens Förskola är något alldeles extra. Kocken är för det första en alldeles förtjusande ung dam som överraskar med en förvånansvärd kunskap om det kulinariska och gastronomiska, trots sin ålder. Hon vet med en fascinerande självsäkerhet i vilket skick sanden är för dagen, huruvida extra vatten måste tillsättas i kakformen, om nattens regn har tillfört lagom mycket fukt eller om överflödigt vätska måste pressas ur innan en kaka av perfekt konsistens kan formas. 
Apropå form så finns flera olika former att välja på, kunden får själv välja hur sandkakan ska se ut. Det finns såväl det klassiska tornet eller en groda, som mer exotiska och moderna former, exempelvis en palm eller en traktor. För den osäkre är det självklara valet en helt vanlig, traditionell mjukkakeform som alltid ligger rätt i tiden. 
Tillagningen är snabb och effektiv, det är sällan någon kö, utan du får din kaka på under en minut i de allra flesta fall. Ett stort plus är att man får se hela tillagningsprocessen, vilket ger restaurangen det där lilla extra vad gäller pålitlighet och genuinitet. Inga konstigheter tillsätts för den som hyser aversion mot E-nummer och hårt processade ingredienser. 
Kocken arbetar flinkt och med van hand för att fylla formen med precis lagom mängd sand, klappar till några gånger med spaden för att allt ska hålla ihop under den kritiska vändningen. Det är i det här momentet agnarna skiljs från vetet vad gäller sandkakekockar. Allför ofta har jag sett lovande aspiranter med omsorg och kunskap fått till rätt sandkonsistens och fyllnadsgrad, men misslyckats när själva vändningen sker. Utan rätt hastighet och grepp runt formen kan en kaka fort rasa ur formen ner på bänken eller så kan de ibland handskförsedda händerna hamna mellan bänken och formen, vilket omöjliggör den perfekta ytan man är ute efter och sprickor eller rent av totalt kakhaveri uppstår. Inte här däremot. Gång efter gång har kocken visat sitt handlag med alla det olika former som finns att tillgå. Perfekt resultat varje gång. Efter några knackningar på formen innan lyftet uppenbarar sig en sandkaka av alldeles perfekt yta. Ofta inte en tillstymmelse till spricka. Det är nästan så vackert att en tår tränger fram. 
Men smaken då? Det är ju ändå den som till syvende och sist avgör. En sandkaka kan vara hur estetiskt tilltalande som helst och fortfarande vara oätlig. Inte heller här blir man besviken. Jag vet inte ifall det är kocken och hennes erfarenhet och tillagning eller om det är sanden på förskolan, men smaken är något alldeles extra. Man får det där jordiga och råa tillsammans med sötman från den tillsatta vätan, för att inte tala om knastret mellan tänderna som sitter precis som det ska. Sandkornen är av precis rätt storlek för att det varken ska kännas som att man tuggar grus eller som att det bara blir en oformlig lera utan distinktion i munnen. Här har förskolan - enligt mina gissningar - haft tur gällande kornstorleken i kommunens sandtag. 
Vad dricker man då till? Tja, tyvärr är vatten det enda som erbjuds, men en traditionalist har där inget att invända mot. Vatten är ju den ursprungliga drycken till sandkakor och där måste jag säga att oavsett vad gäller andra områden är jag i detta fall obotligt konservativ. Kranvattnet på Morgonsolens Förskola är dessutom alldeles lagom klor- och kalkhaltigt för att ypperligt accentuera sandens svaga smak av kvarts. Annars skulle jag säga att en ljus lager passar bra, gärna med måttlig beska. För de som undviker jästa drycker av det kolsyrade slaget är ett vitt, gärna fruktigt, vin att föredra. 
 
Så till slutbetyget. Eftersom det handlar om en uterestaurang går jag inte in på omgivning och eventuell mysighetsfaktor, då detta kan variera kraftigt beroende på väder, årstid och tid på dagen, för att inte tala om hur många barn som för tillfället befinner sig på området. 
Ja, vad ska man säga? Jag känner att jag inte har något annat val än att ge sandkakan på Morgonsolens Förskola en solklar femma av fem möjliga. Det är hit man ska komma om man vill smaka en sandkaka ovan andra sandkakor. Kaka söker maka kan man ju säga och i detta fall ligger det något i detta talesätt, då jag ingenstans smakat maken till anrättning. Helt enkelt en fantastisk måltid.