Det kan inte bara vara jag som har uppmärksammat att var och varannan människa, företag och organisation nuförtiden ska envisas med att ha en egen bank. Det är liksom inne just nu, lite som på åttiotalet när benvärmare var inne. Då sågs de ofelbart varhelst man råkade befinna sig, vare sig man var på simskola, Nobelmiddag, hunduställning eller Roxette-spelning. Till höger och vänster fanns de där - benvärmarna, lika ofelbart som permanentat hår i rockarkretsar. Enfärgat, mönstrat, ylle - ja, vilket utseende som helst. Helt skamlöst. 
 
Tur man inte levde då, säger jag bara. 
Ja, tekniskt sett levde jag väl då, jag är ju född på sextiotalet, men genomgick en frivillig koma under åttiotalet när jag insåg vart samhället var på väg med detta benvärmarotyg. Jag instruerade läkarna att väcka mig när nyttjandefrekvensen återgått till normala nivåer och höll sig till vettiga användningsområden så man slapp dessa sattyg till vardags. Tillräckliga mängder pengar kommer man långt på. 
 
Åter till bank. Sandbank och spermabank tar vi en annan gång, om än det sistnämnda kanske får stryka på foten intill oändlighet. 
Bankväsendet, det vet vi, inbringar sagolika summor till dess ägare. Det ser vi på de ohemula vinster som görs och den utdelning som ges till styrelseledamoter och allehanda löst folk som råkar ha aktier eller andra hållhakar kring dessa samhällsinstitutioner. Nä, tacka vet jag gammal hederlig byteshandel med pälsar, ädelmetaller och kryddor. 
Helt ärligt ska det nog mycket till innan vi återvänder till den sortens transaktioner. Världskrig eller annan apokalyps, gissningsvis. 
 
Vänta lite ska jag bara byta skiva på grammofonen. 
 
Nä... bankerna är nog här för att stanna. Och som man säger - kan man inte slå dem får man gå med dem -- i nån slags svensk översättning. Vilket är vad många verkar göra med tanke på alla företag som tycker att man ska skaffa visakort eller lån eller försäkring hos dem. Rent spontant känns det som att det rent ut sagt ska vara svårt att göra förlust när man väl fått godkännande av staten att starta bank. För jag förutsätter, utan ett uns kunskap, att det krävs ett sådant godkännande. 
 
Det är rent så att jag funderar på att göra detsamma. Ja, starta bank alltså. Jag måste ju självklart först undersöka vad som krävs för att få göra det, säkert en massa skattegenomgångar och näringskrav och dylikt. Hutlösa avgifter kommer tvivelsutan att tillkomma, men som tidigare sagt - tillräckliga mängder pengar kommer man långt på. Synd då att jag lade det mesta av mina samlade tillgångar på den tidigare diskuterade koman. Väl använda pengar, må jag säga. Inget jag ångrar en sekund. Förhoppningsvis har jag nog mycket för att lyckas komma mig genom den lagliga hinderbanan till den eftertraktade bankstarten. I annat fall känner jag ju Edvin Fogel på Skatteverket, han är skyldig mig en tjänst. Sen vet jag inte om han har befogenhet att genomföra en sådan handling, vilket gör att jag känner mig manad att på andra sätt uppbåda tillräckliga summor. Som man säger - man måste spendera pengar för att tjäna pengar -- i nån slags svensk översättning. 
 
Bankrån? Vore det kanske nånting att satsa på? Jag menar ifall jag rånar en bank på en måttlig summa för att kunna starta en bank så går det ju liksom jämnt upp, tänker jag. Jag tänker inte ta några ofantliga summor, utan bara just så pass så jag kan lägga bankhandpenningen hos Skatteverket, eller vilka som nu pysslar med dessa grejer. Kanske se till så jag har råd med en pizza nere på hörnet när allt är avklarat. Det är jag nog värd. 
 
Sen är det väl egentligen bara att sitta och se pengarna ticka in på min bank och lite då och då anse att det är dags för vinstutdelning. Eftersom jag hade tänkt hålla det här i privat ägo så behöver jag ju inte heller se till att en bunt styrelsemedlemmar eller aktieägare och andra lösa typer ska sitta och kräva sin andel så går hela rasket rätt in på mitt konto. Men bara lagoma summor. Jag vill ju faktiskt att min bank ska ha gott renommé i sammhället och vara fullt laglig och hyvens om vi bortser från det eventuella intiala brottet för att ens komma mig till start. Men eftersom jag inte hade tänkt att detta hypotetiska rån skulle gå snett och att ingen skulle känna till mig i egenskap av rånare så ser jag inte att det skulle vara ett problem överhuvudtaget. 
 
Fast... nu när jag har publicerat det här på internet och det på ett par år startas en bank av en privatperson så kommer ju halva Sverige att veta bakgrundshistorien (ja - så många kommer att läsa den här texten eller på annat sätt ta del av kontentan, jag är bara realist) och lägga ihop ett och ett och börja luska i saker som kanske är mindre fördelaktiga för mig. Men å andra sidan - bankrån är ju bara ett av flera möjliga tillvägagångssätt för att skrapa ihop stora summor pengar. Att handla med slavar eller droger är ju två andra exempel ifall man nu nödvändigtvis ska hålla sig till samhällets mörka sida för monetär anskaffning, vilket jag faktiskt tycks minnas mig ha hört inte var ett krav för att få starta bank, förvånansvärt nog. Vi får se vilka kriterierna är när jag kommer till skott. Jag tror jag ringer Edvin på en gång.